juliafridell

den trettonde februari blev jag tillsammans med den finaste killen som finns, jag var hur glad som helst och vi skulle ses på fredagen den sjuttonde efter skolan , jag var helt överlycklig över det, det pirrade i min mage hela veckan i skolan, speciellt på fredagen då jag skulle få träffa honom.

vi träffades innan min idrottslektion,

jag stod länge och bara tittade honom djupt i hans vackra hasselbruna ögon. efter några minuter så inser ja att jag måste in på lektion, då kollade han plötsligt bara surt på mig och frågade varför jag måste vara med på lektionen, och då sa jag att idrotten är viktig för mig!

då blängde han bara på mig mer, jag gick därifrån med tunga steg, och kände tårarna börjar rinna nerför min kind. varför gjorde han så här? varför var han så här mot mig? tankarna började yra runt i mitt huvud, det var första gången vi träffades och jag visste inte vad jag skulle göra.

väl inne på idrotten så sitter klassen i en ring i mitten av idrottshallen och bara kollade på mig , som kommer in där helt förstörd och gråtfärdig. maria skällde på mig för att jag inte kom i tid till idrotten,  då kände jag att jag fått nog. jag sa till maria att jag inte mådde bra och drog med mig linnea ut.

jag måste till min pojkvän, varför var jag så dum och lämna honom där. helt ensam? tankarna började ytterligare en gång yra i mitt huvud.

linnea skulle inte vara med på idrotten så vi började gå gå mot stan där robban skulle vara och vänta på mig tills jag hade slutat.

väl nere på stan så hittade jag honom inte någonstans så jag tog upp telefonen och ringde till honom.

efter några pip i telefonen svarade han:

-jag måste verkligen prata med dig, vart är du någonstans? frågade jag med gråten i halsen

-jag är i ishallen. svarade han tillbaka.

-skulle inte du vänta på stan ? frågade jag

-jo  det skulle jag, men visste inte när du slutade,  sa han

-jag skippar idrotten för din skull, så jag har redan slutat. sa jag

-kommer om tio minuter. sa han

-okej, puss. svarade jag och la på.

efter en kvart så kom han äntligen och fjärilarna i magen började växa, jag sa för mig själv:

- det där är min pojkvän det , han med dom vackra hasselbruna ögonen! samtidigt som jag sa det så log jag lite.

jag tittade ner i backen och efter några sekunder såg jag ett par svarta converse framför mig.

jag kollade upp och mötte hans sura min, ''han verkar inte ha kommit över det där som hände förut'' tänkte jag för mig själv samtidigt som han satte sig bredvid mig och tog min hand.

jag log lite mot honom och därefter så ändrades hans ansiktsuttryck från att va sur till att vara glad.

vi satt ett bra tag och bara pratade och hade det mysigt, men när klockan hade slagit 18.00 så var han tvungen att åka hem, så vi gick mot resecentrum där han skulle med tåget hem till hultsfred.

när vi kom fram till resecentrumet så gick vi in och värmde oss för det var så kallt ute.

efter tio minuter så kom hans tåg och jag kände att det skulle bli jobbigt att lämna honom.

vi ställde oss upp och han tog tag i min hand och kysste mig, han sprang sedan mot tåget men innan han klev på tåget så sprang han tillbaka till mig och viskade i mitt öra att han älskade mig.

han sprang tillbaka till tåget och innan jag hann kolla bort så var han borta.

lördagen den artonde så var jag och lina hos alice för lite tjejkväll , vi kollade melodifestivalen och bara hade det allmänt mysigt, 02:34 på söndagsnatten fick jag ett samtal från robban. han sa att vi skulle komma ner till stan där vi skulle möta han och hans kompisar. och eftersom jag så gärna ville träffa honom , så övertalade jag lina och alice och vi gick ner till ica där dom stod och väntade på oss.

känslan då jag fick se honom gick inte att beskriva, den var helt pirrig men samtidigt mysig på något sätt. han kom fram till mig och innan jag visste ordet av det, så kysste han mig.

hans mjuka läppar som smakade mint, det gjorde bara kyssen mer härlig och värdefull.

han ställde sig bakom mig och höll om mig och sa att han aldrig skulle lämna mig, att han älskade mig för den jag är. när han sa det så kände jag direkt att en tår föll ner på min kind.

han torkade bort tåren med sin tumme och kysste min kind.

just i det tillfället kände jag mig lycklig, glad och trygg. jag hade aldrig fått känna den tryggheten innan. han fick mig att må bättre, han förändrade min värld genom att han bara fanns där för mig.

genom att visa att han älskade mig betydde något otroligt mycket för mig!

jag fattade just i det läget att jag var världens lyckligaste tjej som hade honom!

han stod och kramade om mig länge och kysste mig någon gång ibland.

när jag började bli trött och vi sa att vi skulle gå hem till alice igen, då kom det jag väntat på länge:

- vi ses imorgon älskling, jag är din för alltid, älskar dig. saknar dig när jag inte är med dig!

samtidigt som han sa det så föll en tår från hans kind och nuddade asfalten snabbt.

jag kollade djupt in i hans ögon som första gången vi träffades.

- älskling du är allt för mig! sa jag tillbaka lite tyst

jag släppte hans hand långsamt och jag gjorde ett hjärta med händerna mot honom.

efter att lina,alice och jag gått några meter och jag kollade mot där han stod när jag släppt hans hand så var han en ännu en gång borta.

måndagen den tjugonde så tog jag,lina och alice bussen till hultsfred för att träffa robban, isak och oskar.

när vi kom fram till stationen så stod dom där utanför och väntade på oss, robban kom fram till mig direkt när jag gått av bussen och gav mig ett snabbt hej och en långsam kyss. dom andra stod bara och kollade på oss,

jag fick samma känsla som tidigare gånger då vi träffades, att det pirrar i magen , den känslan som bara han kunde ge mig. ingen annan hade lyckats med det tidigare.

vi stod där i några minuter och bara kände varandras trygghet, jag fick aldrig nog av hans parfym som luktade rosor, den parfymen som han sprutade ner sin tröja med som jag fick av honom.

vi gick runt hultsfred city och det var då jag märkte att inget stämde, han kollade inte ens på mig, han gick tio meter ifrån mig, han sa inget till mig på hela dagen , efter det som hände vid bussen.

vi gick till ett hus där vi satte oss och värmde oss, efter en stund gick jag ut och satte mig på bänken som fanns utanför huset. jag tog upp min mobil och såg att robban skrivit ett sms för några sekunder sen.

jag öppnade sms:et och det stod :

''Älskling, varför gick du ut för?

kom tillbaka och sätt dig och värm dig hos mig''

jag skrev tillbaka:

''Kan inte du komma ut istället?''

och efter någon minut så fick jag ett sms till där det stod :

''jo, jag kommer snart,^^''

och precis som han skrev så kom han efter några minuter, han satte sig bredvid mig och kollade in i mina ögon. jag lutade huvudet mot hans axel men den här gången tog han inte tag i min hand eller sa något till mig, utan det var helt tyst.det var så tyst att man kunde höra en knappnål falla mot asfalten. efter någon timme så skulle lina,jag och alice hem. så robban , isak och oskar följde med oss till busshållplatsen, där vi väntade på bussen som snart skulle komma.

när bussen äntligen kom så tog robban tag i min midja och kysste mig och sa att han älskade mig.

jag sa att jag älskade honom också och att jag redan saknar honom.

när vi klivit på bussen så satte vi oss längst bak i bussen och såg på när våra pojkvänner gick iväg på gatan , och dom såg helt glada ut och dom vinkade och gjorde pussmunnar åt oss.

när jag kom hem så satte jag mig vid datorn och började skriva med robban, vi skrev hur mycket vi älskade varandra och hur mycket vi saknade varandra.

sen somnade jag tydligen för jag vaknade upp med huvudet på datorn..

onsdag den tjugoandre

jag sätter på datorn och går in på fb och kollar mina meddelande, då står det från robban så här:

''jag ska inte göra slut, jaa älskar dig julia<3'

då skrev jag tillbaka

''<3''

och nio timmar efter att han skrivit det där om att han aldrig ska göra slut och att han älskar mig så får jag ett meddelande till , från robban där det står :

''jag vill göra slut''

mina tårar började spruta ut och jag hade lust att slå sönder allt jag hade omkring mig.

jag svarade inte på hans meddelande, istället stängde jag ner datorn och gick och la mig i sängen istället och ville bara dö just då!

lite senare loggar jag in igen och ser att han ändrat statusen till singel..

men fem minuter senare står det att han har gått från ''singel'' till ''har ett förhållande'' med min vän!:o

hennes kille gjorde slut dagen innan för att det gick för fort mellan dom och nu är hon tsm med robban tills hennes kille tagit tillbaka henne!

några minuter efter det ringer hon till mig och säger förlåt och allt det där.

och sen säger hon att alla hade slagit vad om att vårat förhållande inte skulle hålla länge alls!

mitt första seriösa förhållande med en kille som jag verkligen kände något för och som jag verkligen älskade över allt annat, var alltså bara ett fake förhållande, eftersom dom hade slagit vad om hur länge robban och jag kunde vara tsm, men som tur är så var ju inte robban med på vadslagningen, men jag känner mig ändå utnyttjad av mina vänner,

känner mig utnyttjad!

av mina vänner, som jag trodde skulle vara äkta..

men jag hade tydligen fel, fel i allt.

kärlek är ingenting för mig, alla bara leker med känslor, jag var ju sååå hääääääääääär himla glad med robban, men allt sabbades pga en vadslagning.

och pga att min vän tog min kärlek.

kärlek är bara totalt skit rent ut sagt , jag är så förbannad!